Säsongs- och festivalölet "Sommar 2012"

Först och främst kan vi avslöja att årets festivalöl till Allt om Öl Festivalen blir en ”amerikansk wit” där jag varit med och influerat till ölstilen. Inte i detalj, men själva idén. Dessvärre hade jag inte möjlighet att delta vid årets bryggning men jag hoppas att vi får göra en provsmakning inom några veckor. Ölet heter ”Sommar 2012” och ingår i bryggeriets serie ”säsongsöl på fat” vilket också innebär att årets festivalöl endast kommer att finnas på just fat. Det är som sagt en wit men är humlad med Magnum, Citra och Nelson Sauvin. Supersmaskigt, tror jag och en ny favorit till festivalens bästa öl kanske?

En annan kul nyhet är att Eskilstuna Ölkultur släpper 2 nya folköl lagom till sommaren. Det är trotjänarna Bälgviken Pale Ale och Skogstorps IPA som kommer att släppas. Dessa kommer att säljas i den egna gårdsbutiken samt hos lokala handlare. Hoppas att prissättningen blir så pass bra att de blir storsäljare. Det behövs verkligen bra alternativ av folköl.

Förra årets festivalöl, som sedan såldes under namnet ”Mälarbadens Sommarale” har bryggts även i år och levererats till Systembolagen i Eskilstuna. För er som kommer ihåg så utnämndes den till festivalens bästa öl av besökarna förra året. Årets version är gjord på samma recept som förra året, där jag för övrigt var med och bryggde för första gången, med tillägget att man ökat på humledosen ytterligare. Låter som att denna öl kan ha fått förutsättningar att bli ännu godare!

Passion - CBC 2012

Man måste ändå säga en viktig sak om människorna som arrangerar och besöker ölfestivaler – de är passionerade, trevliga och väldigt öppna med det de gör. Oavsett var i världen och helt oberoende förutsättningarna så är människorna alltid lika trevliga. Jag vet inte hur många bryggare jag hann prata med under besöket på CBC eller hur många andra ”ölnördar” jag hann prata med men alla dessa möten är en outtömlig källa av positiv energi. Extra kul var det naturligtvis att se som många skribenter från Skandinaviska Ölskribenters Förening. Något som flera andra redan nämnt är att att Närkes Kulturbryggeri borde varit med som utställare, dels för att de är omtalade i dessa kretsar och dels för att man kan förmoda att en väldigt stor andel av besökarna var svenskar. Efter gårdagens artikel om den länge omtalade ölfestivalen, en artikel som mest var tänkt att ge en bild av helheten för er som inte hade möjlighet at vara där, så följer jag upp med en sammanställning över några av de underbara öl jag hann prova. De flesta av dem var helt magiskt bra. Smak- och doftminnet kommer leva på dessa upplevelser under en lång tid framöver. Betygen står inom parentes, där 11 står för ”magiskt bra”.

Brewdog

• American Saison (7/10)

Brodie’s Beers

Brodie's tap handle

• Big MoFo Stout (10/10)

Brouwerij de Molen

• Hemel & Aarde Coal Ila: Barrel aged Imperial Stout (10/10)

Farmers Cabinet

• Wabash Cannonball (8,8%): Samarbetsöl med Stillwater Artisanal Ales (9/10)

Cigar City

• Dos Costas Oeste Grapefruit Wood : Saison, collab with The Bruery (9/10)

Crooked Moon

Öppnande av Mikkeller Stella 3

• Bad Karma Stout (8/10)

De Struise Brouwers

• Five Squared  (10/10)
• Pannepot Wild : Pannepot fatlagrad med vildjäst, 2007 (11/10)
• Shark Pants (9/10)

Dieu Du Ciel

• Isseki Nicho (9%): Imperial Dark Saison, Shiga Kogen collab (9/10)

Evil Twin Brewing

• Low Life Pilsner (7/10)
  

  De Struis - mäktig fatanläggning

Hoppin Frog

• Mean Manalishi Double I.P.A. (9/10)
• Outta Kilter Wee-Heavy Scotch Red Ale (9/10)

The Kernel

• India Pale Ale Black (7/10)

Lost Abbey/Port Brewing

• Shark Attack (8/10)
• Avant Garde Ale (8/10)

Provning av Stella 3 - Wow!!

Mikkeller

• Beer Geek English Breakfast (Tea Ed.)  (7/10)
• Beer Geek High ICU Breakfast (Peel Ed.)  (8/10)
• Stella 3 (köpt flaska som vi delade på 10 pers) (11/10)

Nøgne Ø

• #100 (10/10)
• India Saison (7,5%): collab med Bridge Road Brewers, Australien (9/10)

Three Floyds

• Behemoth (10/10)
  

  The Kernel - Black IPA...som faktiskt var brun...

• Powder Burns (8/10)

To Øl

• Raid Beer (7/10)

Westbrook Brewing

• Mexican Coffee Cake Imperial Stout (11/10)

Good shit!!

Som ni ser av betygen så förstår ni att vi verkligen pratar världsklass på utbudet av öl. Att hitta några bottennapp var i princip omöjligt!
Min högsta önskan just nu är att få äga fat-vagnen som De Struis hade med sig, givetvis fylld med alla de godsaker som den var fylld med.
Undrar vad den skulle kosta? förmodligen skulle ölen vara dyrare än själva vagnen

Ett stort tack till arrangören och alla utställare….och ett stort tack till Fredrik (Malt, Humle, Jäst och Vatten) för initiativet til att köpa en flaska Mikkeller Stella 3 och dela på 10, och ett stort tack till Beerticker.dk för den förträffliga bevakningen av ölutbudet innan festivalen startade och till Balder från Ölrådet för sammanställning!!

Oavsett vad man tyckte om festivalen som helhet så överskuggas det av utbudet av alla fantastiska öl.
Blir det en uppföljning nästa år så lär man inte heller då ha några större bekymmer med att sälja ut biljetterna fortare än man kan säga ”Cheers”!

Free Yourself

Efter 5 månaders väntan och en hel del spekulationer på allehanda sociala medier så ska jag villigt erkänna att förväntningarna inför Copenhagen Beer Celebration var större än störst. Slogans som ”the best beer” och ”the best gourmet food” hade fastnat på näthinnan och gett mig bilder av högkvalitativa smak- och doftupplevelser på alla plan.

Efter att vi anlänt med tåget och checkat in på hotellet First Hotel Kong Fredrik så strosade vi runt i kvarteret en stund innan vi haffade en taxi. Efter en relativ kort färd kliver vi av, omringade av idrottsarenor och lokaler med idrottslig anknytning. Trots att det var ganska mycket människor i rörelse så var det lätt att inse åt vilket håll vi skulle gå eftersom många av dem inte alls såg ut att vara klädda för utövning av någon idrott. Vi följde efter och ganska snart möttes vi av synen av en gigantisk ”tapp-krans-släpvagn” med en stor ”De Struis”-flagga på, och då visste vi att vi kommit rätt.

Vi följde anvisningarna för de med förköpsbiljetter, fick våra orangea ”armband” och programblad och möttes sedan av något helt annat än de bilder jag skapat av alla förhandsinformation.

De Struis - fatanläggning på hjul

Av alla de ölfestivaler och mässor jag besökt genom åren skulle jag nog påstå att samtliga haft ett ganska trevligt utseende med montrar och annan utsmyckning.  Det som vi nu möttes av såg för mig ut som en oplanerad sammankomst, typ  ”årsmötet för fjärilssamlare”. En otroligt spartansk lokal (Sparta hallen), fäll-bord och svarta ”plast-tunnor” på alla bord var det som mötte oss.
Efter en snabb växling av riktiga pengar till de orangea ”plast-pengarna”, som vi behövde för betalning av smakprover, gav vi oss ut bland utställarna. Med utställare som Baird Brewing, Brodie’s Beers, Cabinet Artisanal Brewhouse (The Farmers Cabinet), Cigar City, De Struise Brouwers, Hoppin Frog och Lost Abbey/Port Brewing så kunde jag i all fall konstatera att en del av det som utlovats skulle infrias – ”Great Beers”!!

Som genuin ”öl-nörd” var detta ett remarkabelt mekka, antal öl man ville prova var redan på förhand så många att festivalen skulle behöva pågå i flera veckor för att man skulle hinna med. Jag försökte göra en lista i förväg med de ”20-öl-jag-inte-får-missa”, men det var i princip omöjligt. Att kasta pil på öl-listan för att välja hade varit betydligt enklare.

Jag i dimman i Lütsen - hembryggare på CBC

Hur var det då med de övriga faciliteterna, som toaletter, sköljställen och mat? Toaletterna var i forma av bajamajor och pissoarer ”with a view” om ni förstår vad jag menar. Dessutom var de precis bredvid en friidrottsstadio med pågående tävlingar. Sköljställen var väl det som det var störst brist på. I princip fanns det två val – antingen sköljde du ditt glas under den 500-liters vattendunk som var placerad utanför bajamajorna (som när du använde den dessutom sprutade ner de 10 personer som befann sig i närheten) eller så gick du ut till ”De Struis” för de hade ”baljor” med vatten som de sköljde glaset i innan de tappade upp det du beställde (hur ofta innehållet i dessa baljor byttes kan man också fundera över då de ganska snabbt fick ett utseende som påminde om buljong).

I den långsmala hallen så var en tredjedel av lokalen avspärrad och uppdukad med långbord och bänkar av trä. Inför varje jämn timme började serveringspersonal placera ut bruna pappåsar på bordet och folk började köa i fållorna. Människor släpptes in, öl i tillbringare ställdes ut på borden och mat (potatismos och något som påminde om Osso Buco) lades upp på papptallrikar.
Ännu var det inte vår tur för mat, men jag sneglade redan lite skeptiskt mot de dukade borden. I väntan på mat så ställde vi oss istället i kön för varmkorv där det fanns 4 olika alternativ. Efter att ha läst på korvmenyn kunde jag konstatera att variationen på dessa mest bestod i hur senapen var kryddad med olika öl. Kul idé, men ändå inte ”gourmet mat från de bästa kockarna i Köpenhamn” som man kunde utläsa på hemsidan.

Festivalen hade föregåtts av ett event kallat ”Sour & Bitter” som inte bara lockat en hel del svenskar att åka till Köpenhamn redan på torsdagen utan också utlovat öl- och matupplevelser utöver de vanliga. På hörsägen har jag hört att det var en ganska kaotisk tillställning som i mina öron lät ganska oförberedd.
Hur många av de som köpt biljett till festivalen visste över huvudtaget att det arrangerades en del ”föreläsningar” under eftermiddagarna?  Varför syntes det inte på plats? Vad jag hörde så var det knappt några besökare heller.

Mikkeller Stella 3 - öppnas ute på asfalten

Antalet öl av världsklass som vi provade under kvällen blev som sagt fler än att de skulle rymmas på en ”20-i-topp-lista”, där Mikkellers Stella 3 och flertalet från Three Floyds och De Struis bara var några av kvällens höjdare. Utställarna själva är som vanligt engeagerade och berättar mer än gärna om allt du vill veta. Bryggmästaren Fred Karm från Hoppin Frog Brewery är inte bara karismatisk och entusiasmerande utan även en god lyssnare. Att hans fru är svensk-ättling gör inte saken sämre
Att festivalen håller vad som utlovats vad gäller öl i världsklass råder det ingen tvekan, I övrigt finns mycket att jobba på inför en eventuell repris nästa är. Att kalla maten som serverades för gourmetmat tycker jag inte bara är fel utan även ett hån mot den yrkesgruppen.
Jag hade faktiskt förväntat mig något mycket, mycket bättre.  Men då bedömer jag som sagt festivalen i sin helhet. Det finns verkligen mycket att förbättra inför en eventuell uppföljare. Så här hamnar mina betyg (på en 10-gradig skala)på de olika delarna:

• Öl-utbudet och kvalitén (11 av 10)
• Utställarna (11 av 10)
• Lokal (3 av 10)
• Mat (3 av 10)
• Sköljställen (3 av 10)
•  Sittplaster (0 av 10)
• Programblad (8 av 10)
• Information vid utställarna (2 av 10)

Mitt slutliga betyg blir därför bara GODKÄNT för hela festivalen som sådan, jag tycker att Mikkeller ska satsa ganska mycket mer nästa år på själva inramningen och alla de andra delarna som inte berör bryggerier och ölutbud. För på den senare delen råder ingen tvekan om att de lyckas få ihop världseliten även nästa år.

Mer än nöjd med utställarna och ölen….men förmodligen med för högt uppskuvade förväntningar på festivalen som helhet!!

Vad tyckte ni?

ps. Alla öl jag provade kommer i nästa artikel. ds

Agendan för första dagen ser ut så här:

Friday, May 18, 2012
12:30 PM        Registration and Trade Show
1:45 PM          Conference Officially Starts
2:00 PM         Blogging – Beer Blogging in Europe
3:00 PM         Blogging – Improving Your Beer Writing
4:00 PM         Technology – Blog Platforms and Website Design
5:20 PM         Comparative Beer and Glass Tasting with Spiegelau
7:00 PM         Dinner provided by MolsonCoors
9:00 PM         Night of International Beers (här har vi sett till att Sverige representeras av Eskilstuna Ölkultur, Mohawk Brewing samt Slottskällans Bryggeri)

Så här står det om programpunkten:

CONTENT SESSION DESCRIPTIONS

• Beer Blogging in Europe: Last year we had an interesting panel that focused on the beer scenes in other European countries. This year we’ll focus on the beer blogging scene throughout the Continent. Panelists include Pelle Stridh in Sweden, Ludmil Fotev from Bulgaria, Marco Pion from Tyrser Tavern in Italy, and Jan Menken from Bier & Trein in The Netherlands.

De övriga deltagarna i panelen kommer från Italien, Holland och Bulgarien. Vi kommer naturligtvis prata ihop oss om upplägget men jag började omgående fundera på vad man vill berätta om hur det är att vara ölskribent i Sverige och delaktig i utvecklingen av den svenska ölscenen.

Jag misstänker starkt att mina 25 år av ölintresse kommer att avspegla sig i det jag berättar. Det blir till att plocka fram några underhållande anekdoter från slutet av 80-talet, genom 90-talet och fram till idag. Det har ju som sagt hänt en del på den Svenska ölscenen, speciellt de senaste 3 åren skulle jag vilja påstå, och självklart kommer vår nystartade förening Skandinaviska Ölskribenters Förening att nämnas….bara att vi är hela 5 representanter på plats kommer att märkas tror jag.

Vad tycker ni vore bra att nämna när man ska berätta om den Svenska ölscenen, som är av intresse för andra ölintresserade skribenter? Ni får väldigt gärna komma med synpunkter, uppslag och idéer. Jag har ungefär 15 minuter på mig att prata, inklusive frågor.

Lite pirrigt känns det! Ungefär som  när man var i rock-svängen och precis skulle upp på scenen….

Positivt pirrigt!!

Leeds! Here we come!!

Egen humleodling

Jag sprang på några kommentarer från Craft Brewers Conference som Stefan ”Mr Mohawk” Gustafsson skrev på Facebook och som var alldeles för bra för att inte publicera och sprida vidare.

Bästa kommentaren på konferensen var från John Mallet på Bell’s,  beskrev paradigmskiftet gällande humleodling i USA och sa ungefär så här:
”I wonder what people would have said if i traveled back in time 20 years and told the hop growers that in 2012 we would be using a thousand pounds of hops for a beer that’s flying off the shelves, and smells like the cat ate the weed and pissed on the christmas-tree.”

Klockren avslutning som beskriver dofterna från en välhumlad amerikansk öl brygd på amerikansk humle!!

Stefan fortsätter i sin rapportering:
Kvaliteten på den humle som finns här liknar ingenting annat jag någonsin träffat på, och det märks på ölen. Några siffror som belyser tillväxten av nya bryggerier:

• Beräknat antal deltagare var drygt 3 000. Det kom ungefär 4 500.
• Mängden humle som används för USA-öl är cirka fyra gram per liter. I Sverige kanske det är 1 g/l.
• 2013 kommer mikrobryggerierna köpa hälften av all humle som odlas i USA

Pratar vi enbart öl från hantverksbryggerier så är några av dessa siffror häpnadsväckande. 4 gram per liter i USA jämfört med 1 gram per liter i Sverige!! Jag som tyckte att svensk hantverksöl är välhumlad!! Är det verkligen så stor skillnad?

Nu var det väldigt länge sen vi körde en artikel i denna serie och vad passar väl bättre än att slå på stort och intervjua bryggmästaren, författaren och öl- och mat-estradören Garrett Oliver? Naturligtvis passade jag på att intervjua honom under hans Sverigebesök förra veckan och precis som jag skrev i artikeln förra veckan, så tog vi en paus mellan öl- och maträtterna för denna intervju. Här kommer resultatet:

Bryggare: Garrett Oliver
Bryggeri: Brooklyn Brewery

Hur länge har du jobbat med ölbryggning?
Började som så många andra med hembryggning 1984. Rent professionellt har jag bryggt sedan 1989.

Hur länge har du arbetat i nuvarande bryggeri?
På Brooklyn Brewery har jag jobbat sedan 1994.

Vad är speciellt med ert bryggeri, vad skiljer er från andra?
Hussmaken, strukturen i företaget och att det vi gör alltid är elegant.

Hur kom det sig att du blev bryggare?
Efter ett års studier i England och sedan en mycket inspirerande tripp i Europa så var det med ganska stor besvikelse jag kom hem igen och såg alla dess trista öl som vanligtvis alltid finns i alla affärer. Jag fick som sagt börja som hembryggare för att göra så god öl som jag visste att man kunde göra. Efter en tid så insåg jag att brygga öl var min stora passion och sökte mig sen till branschen.

När bryggde du din första öl, och vad var det för öltyp?
Det var min första hembrygd som jag kallade för ”Blast” och det var en amerikansk pale ale men med brittiska influenser.

Vilken öl är du mest stolt över att ha gjort?
Svårt! Men jag får lov att säga Local 1 som jag tycker är mycket lyckad.

Vad har du för ambitioner med din ölbryggning? Mål?
Att fortsätta utveckla konceptet öl och mat ytterligare, nästan som en konstart. Målet är att utvecklas till en kultur-expressionist.

Vad gör en bryggmästare bra, anser du?
Att minnas smaker är det mest ovärderliga…och att alltid vara kreativ.

Hur får du inspiration till nya öl?
Tidigare upplevda smaker, cocktails och minnen av smaker.

Garrett Oliver blickar uppåt

Har du någon Bryggmästar-förebild?
David L. Geary som redan 1983 startade D.L. Brewing Company, vid en tidpunkt då det endast fanns 13 mikrobryggerier i USA. Även om vi inte träffats på flera år så kan vi prata i telefon i timmar när vi väl hörs.

Vad drack du för öl senast?
En mycket god öl från Katalonien i Spanien. Tyvärr minns jag inte vad den hette för vi provade flera stycken samtidigt.

Hur tror du att bryggerinäringen i Sverige och USA kommer att utvecklas de närmaste 5 åren?
Den kommer definitivt att växa överallt. I Sverige tror jag ni kommer att se en hel del belgiska ölstilar komma från de olika svenska hantverksbryggerierna, eftersom jag tror att ni kommer följa utvecklingen i t.ex. USA.
I USA kommer vi se en mängd nya s.k. ”session beers”, som verkar bli allt mer populärt efter alla år av mer och mer extrem öl. Förmodligen kommer det även komma en hel del nya ”suröl” också.

Tills sist:

Om du var en Öltyp, vad skulle du vara då och varför?
Saison – Torr, kryddig och sofistikerad!!

Familj?
Föräldrar som följer mitt bryggande med stort intresse. Otroligt många vänner!

Om du inte brygger öl vad gör du helst då?
Lagar mat, reser, underhållning (musik och film) och en hel del fester (jag har ett rykte att anordna ganska bra fester har jag hört)

Har du någon dold talang?
Jag sjunger ganska bra som Frank Sinatra!!

Som jag skrev i den förra artikeln om middagen med Garrett Oliver så fortsatte middagen med efterrätten efter vår intervju, där jag dessvärre endast hann med att prova ölet som serverades till för att sedan rusa till tåget.

Ett stort tack igen till Garrett Oliver, för hans outtröttliga entusiasm, vänlighet och stora inspiration.

Vill ni läsa mer om Garrett och hans kunskaper i ämnet öl och mat så rekommenderar jag varmt att ni läser boken ”The Brewmasters Table”.

Zero - noll IBU IPA

Precis som man skriver på etiketten på denna öl så är det många som försöker brygga extrema öl med extremt innehåll, t.ex genom att tillsätta enorma mängder humle under kokningen för att få en teoretisk beska som är abnorm. Denna öl är också extrem på sitt sätt, fast lite tvärtom. Här har man inte tillsatt någon humle alls under själva kokningen och ftersom man beräknar den teoretiska beskan (IBU: International bitterness units) efter hur stora mängder humle man tillsätter vid olika tidpunkter under kokningen så får denna öl en IBU på noll, då all humle är tillsatt efter kokningen.

Färgen är ljust bärnsten med dragning åt aprikos med ett något smutsvitt skum.
Påtagliga dofter av exotisk frukt, med stark dragning åt av mango och aprikos. Toner av fläder och vått gräs.
Uppfriskande smaker av fläder, svartvinbärsblad, tallbarr  och röda äpplen.
Jag måste tillstå att beska är riktigt bitig och efterbeska är lång med eftersmaker av rabarber och äppelskal.

Mycket bra balanserad öl med en maltkropp som gör att ölet inte känns kärvt.

Jag får lite känslan av att ölet körts genom en humlekanon med hela humlekottar snarare än pellets då den känns lite ”gräsig” – nästan som en ”wet-hopped” IPA.

Här har Slottskällans Bryggeri fått till en mycket trevlig, uppfriskande och fräsch IPA.

Denna kväll var det restaurang Storstad i Stockholm som besöktes av Garrett Oliver, en restaurang som jag i ärlighetens namn aldrig tidigare besökt, men som nu levererade nu den mer enastående maträtten efter den andra. Till några utvalda maträtter från menyn hade bryggmästaren (tillika öl- och mat-estradören) Garrett Oliver rekommenderat några av de mer spektakulära ölen från Brooklyn Brewery som tagits hit av Carlsberg Sverige (som för övrigt står som värd för alla event med Garrett Oliver).

Själva middagen föregicks av några glas Brooklyn Lager i baren och en del småprat, och vid sju-tiden satte vi oss till bords. Menyn såg ut enligt följande:
Förrätter

•  Brooklyn Lager rimmad laxtartar med honungssenapsdressing och friterade lökringar
  (rekommenderad öl –  Sorachi Ace)
  

  Storstads meny

•  Karamelliserad anklever på surdegsbröd med ”High and Mighty” (en ale från Ridgeway Brewery) kokta fikon
  (serveras med Mary’s Maple Porter)

Varmrätter

• Grillad tonfisk med gremulata ”Brooklyn IPA”-frästa vårprimörer, pommes frites och aioli
  (serveras med Local 1)
• Secreto med Nils Oscars Kalasöl-kokt lök och tryffelpotatispuré
  (serveras med Cuvée Elijah)

Efterrätter

• Choklad fondant smaksatt med färska bär och Kronenburg blanc-sorbet
  (serveras med Black Chocolate Stout)
• 3 x Guinness (glass, skum och karmaell)
  (serveras med Black Chocolate Stout)

Helst skulle jag gjort som Garrett, och valt alla maträtter, men fick nöja mig med en i varje kategori och då föll valen på anklever till förrätt och secreto till varmrätt.
Förrätten var utsökt och kombinationen var riktigt lyckad med den föreslagna portern. Kanske blev portern lite tunn i kombination med den smakrika förrätten, men det var definitivt i samklang ändå. Portern hade konstigt nog stora inslag av vanilj, som om den varit ekfatslagrad men så var inte fallet. Enligt Garrett kommer förmodligen detta av lönnsirapen. Karamelliseringen plockade elegant upp maltegenskaperna och de söta inslagen från fikonen harmonierade mycket bra med ölet. Kanske hade fikonen plockat upp lite beska från öl-koket?

Ostron och Sorachi Ace

Innan varmrätten kom in serverades några fat ostron (3 olika sorter) och till det serverades Sorachi Ace som är av öltypen Saison. Skaldjur och saison passar nästan alltid som handen i handsken och detta var inget undantag. Ostron, citron och en vinegrette passade utsökt med denna saison som tack vare humlesorten Sorachi även gav lite örtiga inslag av dill.

Strax innan vi satte oss till bords satt jag och Garrett och samtalade om det perfekta ölet att ersätta en god zinfandel med när du sitter med en stekt eller grillad köttbit. Vi konstaterade att det nog inte var så lätt att hitta endast en ersättare utan att det förmodligen skulle vara olika öl beroende på anrättningen.

Secreto med Cuvée Elijah

När så varmrätten kom in och jag fick mitt glas fyllt med Cuvée Elijah var jag väldigt förväntansfull.
Secreto är en näst intill en ”hemlig” köttdel på grisen (därav namnet, ”secret”) som har en underbar smak och textur. Köttbiten kompletterades med utsökta öl-kokta lökar och en vitlöksdoftande, parmesangratinerad tryffelpotatispuré. Redan innan första tuggan vattnades det rejält i munnen. Jag provsmakade på maten och strax därefter sniffade jag på ölet och förmodligen himlade jag med ögonen redan då. Enligt Garret så är den mest rättvisa beskrivningen av Cuvée Elijah att den är en stark belgisk stout, tänk stark stout bryggt med belgisk jäst.

Det första ord som kom i mina tankar efter första klunken var ”Eureka”, apropå vårt samtal om ett öl som ersätter en god zinfandel, för det här var sannerligen en kombination för gudar. Jag kan nästan påstå att det här var den bästa öl- och matkombination jag hittills provat. Visst, jag är påverkad av omständigheterna, atmosfären och sällskapet!
Varje tugga var som bomull för själen och jag njöt för fullt. Associationsminnet fick arbeta för högtryck för att spara undan alla intryck.

Innan efterrätten kom in in så avvek Garret och jag för en intervju, som jag inom kort publicerar i en egen artikel.
Intervjun gick lysande och det var svårt att hålla sig till manuset, vilket resulterade i att vi höll på alldeles för länge.

När vi var klara så var efterrättsölet Black Chocolate Stout upphälld i glaset och jag hann precis sniffa och ta de första klunkarna när jag tittade på klockan.
Ofta känner jag mig som Askungen på bal när jag är på event i Stockholm då jag alltid har ett klockslag att passa. Då är det ändå bättre att passa tågtiden än att sova på T-centralen.
Det var med andra ord hög tid att tacka för sig och bege sig mot tåget.

Ett stort tack till Fredrik Vogel (som ansvarat för planeringen av alla event med Garrett) och Joakim Losin från Carlsberg Sverige som även han har ett finger med i spelet vad gäller planeringen av eventen. Även ett stort tack till kockarna på Storstad för den eminenta maten.

Två nöjda herrar efter varmrätten

Sist, men inte minst, ett STORT tack till Garrett Oliver för de otroligt intressanta diskussionerna och alla inspiration.

Ruthless Rye IPA - Sierra Nevada

Sierra Nevada har släppt ytterligare en öl i form av en ny IPA. Denna har tagits fram som en hyllning till våren och är närmare bestämt en råg IPA.
Denna öl är med i släppet nästa vecka, den 2:a maj, och skulle verkligen passat in som den perfekta valborgs-ölen. Humlesorterna i denna öl är Chinook , Citra och några ej avslöjade sorter

I glaset ser vi ett mörkt bärnstensfärgat öl med ett tjockt, off-white-färgat skum.
De enorma dofterna av citron och grape når näsan på en meters håll från glaset. I glaset sipprar dofter upp av röda äpplen, rabarber och vått gräs.
En ovanligare förnimmelse, som jag måste nämna var uns av krutdoft,  svag antydan till svavel kanske, men inget som alls störde.

Smakerna går hand i hand med dofterna och inslag av grape och citronskal är påtaglig. Något parfymisk eftersmak med svaga toner av marsipan. Mycket bitter efterbeska som hänger kvar länge. Välbalanserat med en skön maltbas i bakgrunden med toner av karamell och knäckebröd.

Jag måste säga att jag tyckte denna IPA var bättre än både Southern och Northern Hemisphere. När jag provade den för 4-5 veckor sedan kändes den väldigt, väldigt färsk och krispig. Lite som våren själv faktiskt.

Passa på att nypa några flaskor av denna när den nu släpps på Systembolaget på tisdag (2:a Maj).

Exklusivt släpp (Vinkällarbutikerna):

11650, Amager Hr Fredriksen (Colorado Whiskey Edition), Danmark, Flaska (375 ml), 119,00 kr

11659, Amager Hr Fredriksen (Danish Red Wine), Danmark, Flaska (375 ml), 119,00 kr

11651, Amager Hr Fredriksen (Swedish Red Wine), Danmark, Flaska (250 ml), 79,00 kr

11658, Amager POP!, Danmark, Flaska (375 ml), 119,00 kr

11638, Black Islay, Storbritannien, Flaska (330 ml), 69,00 kr

Släpps i de 40 största butikerna:

11628, Bière Nouvelle Sur Lie, Frankrike, Flaska (750 ml), 71,30 kr

11625, Grebbestad Lunator, Sverige, Flaska (330 ml), 23,90 kr

11629, Old Ruffian Barley Wine, USA, Flaska (650 ml), 79,90 kr

11656, Pietra Bucugna ,Frankrike (Korsika), Flaska (750 ml), 76,00 kr

11687, Shipyard Applehead, USA, Flaska (355 ml), 19,60 kr

11691, Sierra Nevada Bigfoot, USA, Flaska (350 ml), 29,90 kr

11692, Sierra Nevada Ruthless Rye IPA ,USA, Flaska (350 ml), 33,00 kr (recension)

För er som gillar fatlagrade öl så bör ni provade de olika Hr Fredriksen från Amager (som för övrigt är väldigt god utan fatlagring). Shipyard brukar inte heller göra en besviken och minnet av deras Smashed Blueberry hänger fortfarande kvar i minnet. Är denna bara hälften så god så är den klart prisvärd.
Den fatlagrade versionen av Black Islay släpps i en limiterad utgåva och kan vara värd sitt pris. Sierra Bigfoot och Ruthless är givna i min korg, precis som Old Ruffian Barley Wine. Är denna årgång lika bra som tidigare så är det bara att plocka på er 4-5 flaskor för att sedan plocka fram vid godare middagar eller festliga tillfällen.

Summa summarum går hela kalaset på 850 bagis, i runda slängar, om du tar en flaska av varje. Det lär svida ordentligt i plånboken om man dessutom vill ha flera flaskor av vissa.

Vi ses i kön!